Kan inte släppa tanken. Måste analysera om och om igen.
vi har ju alla redan varit typ ”döda”, ja, det tillståndet vi var i innan vi föddes.
eller?
Min make och livskamrat dog 2018 mitt i livet, cancer (förstås?).
men jag då? Röster säjer:-tyck inte så jävla synd om dig hela tiden, men kan inte rå för hur synd det är om mig. Själv, 45 år, två barn, men nu då?
…om min döde make har gett mig tecken, o ja….
Snälla skriv om era känslor runt detta. Behöver komma på andra tankar….